Vad säger man om ännu ett brutet 100 miles lopp? Gick jag hem med svansen mellan benen och slokande öron? Inte en chans!
Om man bortser från att jag fick bryta så gick loppet gick helt enligt planen. Energistrategin fungerade klanderfritt, depåstoppen var nästan otäckt tajta och kroppen kändes i övrigt riktigt stark och pigg. De första åtta milen var snudd på "ansträngningslösa". Om jag hade vänt tillbaka till start och tejpat vänster knä när jag kände av smärtan så kanske loppet slutat annorlunda, men det får jag ju aldrig veta. Det är inget jag funderar på heller.
Perpetuem levererade än en gång jämn energi och jag kompletterade med gel vid några varvningar. Jag passade även på att testa Vespa, ett nytt kosttillskott som enligt tillverkaren ställer om metabolismen så musklerna utnyttjar mycket högre grad av fett som bränsle. Kan inte riktigt säga vilken effekt det hade, men så följde jag inte instruktionerna till fullo. Återkommer med test senare.
Jag gjorde så gott som allting rätt, så jag kan inte vara mer än nöjd med mitt lopp. Jag visste att det fanns en risk att löparknät skulle stoppa mig, så den här gången tog det mig inte på sängen.
Jag vet att jag utan större problem kan springa åtminstone 100 km, en vetskap som stärker mitt självförtroende enormt. Om jag tejpar knäna innan lopp så är chansen stor att jag motar Olle i grind och kan genomföra även lopp så långa som 100 miles framöver. Den som lever får se.
Jag vill passa på att tacka Janne & Co som anordnade TEC, alla fantastiska funktionärer som valt att ägna sin tid åt att hjälpa oss löpare (framförallt Linda och Camilla som fanns där varenda varvning och frågade om jag behövde någon hjälp innan Magnus dök upp), Andreas för coaching och stöd, Patrick (massören) för hans enträgna försök att avhjälpa mina problem, min trogna vapendragare Magnus för allt engagemang, både före, under och efter, för att hjälpa mig i min strävan att genomföra TEC. Sist men definitivt inte minst tackar jag min tålmodiga och stöttande fru som bl a står ut med mitt evinnerliga snackande om löpning och träning.
Min dotter hade gjort en medalj till mig!
Jag tar med mig allt jag lärde mig under loppet och tränar vidare. Förr eller senare kommer jag besegra 100 milesdistansen och då kommer jag vara bättre förberedd än nånsin. Tills dess får jag underhålla mig med hjälp av lopp såsom Lidingö Ultra, Stockholm Marathon, Jättelångt, Uppsala 100 och Sörmlands Ultra. Inte fy skam det heller.
Inlägg
fan vad härligt med en medalj av dottern!
SvaraRaderaDu är grymt stark Zebban, någon gång kommer allt att stämma!
Härligt Zebban, jag är ruggigt imponerad.
SvaraRaderaDet kommer ju nya lopp o utmaningar hela tiden. Kommer du till Skövde i Aug?
Ha det ... Frykenmo
Jag har inte planerat att åka till Skövde i augusti, men det kan ju ändras :) Jag ska titta på vad som bjuds :)
SvaraRadera@Maria: Medaljen betyder mycket, hon är min största fan. Förr eller senare ska jag ge 100 miles på nöten, jag har inte bråttom.
SvaraRaderaZebban: Se det på den positiva sidan din blogg och resa lever vidare :=)
SvaraRadera/Gax-Staffan
Hej!
SvaraRaderaVill bara ge dig ett hoppfullt exempel. Jag fick själv bryta TEC förra året vid 14 mil efter kraftigt löparknä som gjorde att jag inte ens kunde gå. I år gick det vägen däremot. Löparknät kom inte tillbaka. Däremot kände jag en del andra krämpor men de hindrade mig inte från att springa hela vägen.
Så det är bara att ta nya tag, Zebban!
/Per JOhansson, Sundsvall
@Staffan: Nog ser jag det från den positiva sidan alltid ;) Jag har ju inte kommit på ett nytt namn till bloggen, så det var väl lika bra att jag inte klarade TEC :)
SvaraRadera@Per: Jösses vad trist att behöva bryta så nära mål! Vad har du gjort för att "bli av" med löparknät?
Jag är imponerad av dig Zebban och speciellt din inställning som är grymt inspirerande!
SvaraRaderaJag hoppas vi ses på nåt lopp i sommar!
Tack, det värmer! Jag springer som sagt LU50K, StM, Jättelångt, U100K (prel) och SUM. Kanske lyckas få till Markusloppet i år, det hade varit skitkul. Vi kanske ses på nåt av de loppen?
SvaraRaderaSå här blev jag av med löparknät Sebastian:
SvaraRaderaLöparknä hade jag aldrig haft tidigare. Det satt i länge. Prövade först de olika stretchövningar som brukar rekommenderas. Trodde inte på dessa. Drog sedan ut min gamla sjuksköterskelitteratur om anatomi ur bokhyllan och blåste bort dammet (jag är sköterska men jobbar inom psykiatrin så jag har glömt allt om kroppen, men jag är en jävel på mental träning). Läste och grubblade. Drog slutsatsen att jag skulle slänga alla skor som har pronationsstöd (jag har en lätt pronation) och lät fotleden pronera bäst den ville i neutrala skor. Sedan började jag springa barfota en gång i veckan. Sprang med VFF under vintern. Problemen försvann nästan omedelbart. Att jag kunde springa 16 mil vid årets TEC utan att känna av löparknät hoppas jag är ett kvitto på att jag är botad.
Per Johansson, Sundsvall.
Följde dig på twitter och blev jätteledesen när du tvingades bryta. Skönt att se att du ser det som bra erfarenhet med självförtroendet intakt, och att du har en massa andra roliga lopp att se fram emot!
SvaraRaderaRekommenderar verkligen Markusloppet, hoppas du får möjlighet att springa det i år. Eftersom jag inte alls är på samma nivå som du är kan man säga att Markusloppet är för mig vad 100 miles är för dig (bröt loppet halvvägs 2008 och var för sjuk för att starta ifjol), i år hoppas jag på 3:e gången gilt!
@Per: Tanken på att byta till neutrala skor slog mig förra veckan och jag ska nog göra slag i saken och testa. Vad är VFF?
SvaraRadera@Nanna: Mitt självförtroendet stärktes faktiskt rejält av TEC, trots att jag bröt. Jag fick ett kvitto på vad min träning har gjort och hur jag hanterade loppet både fysiskt och mentalt. Allt utom knäna stämde.
Markusloppet ska stå med på min wish-list, sen får vi se om jag lyckas få med det i planeringen. Hoppas du kan springa i år och får komma i mål!