Rekogniseringsrunda på TEC-banan

Idag åkte jag till Täby för att ta ett varv i TEC-banan och kolla statusen. Andreas var där förra söndagen och berättade om hur det såg ut då, så jag var beredd på att det skulle se mycket värre ut än det jag såg idag.

Röda sträckor är de jag anser vara lite problematiska i dagsläget, men inga showstoppers

Efter starten vid Ensta Krog så är det ismodd (tänk slush puppy) ned till cykelbanan, sen är det asfalt fram till stigen som leder ned till sjön. Stigen är ganska lös ismodd och så är det i princip fram till andra järnvägsövergången.

 Backen mellan järnvägsövergångarna

Där tar grusvägen över och förbi stallet är det fint underlag bort till strax innan Skavlöten. Biten man springer på spåret i skogen fram till motionsgården är ganska löst packad och svårsprungen.

Efter det är det så gott som problemfritt fram till nästa gång man kommer in i skogen. De första hundra meterna är aningen tungsprungna, men sen ansluter man på skidspåret och då blir det värre några hundra meter. Den sträckan har varit den värsta under hela vintern.

Klart tyngsta biten på banan just nu

När den biten är avklarad så kommer man upp i skogen där stigen blir ganska smal, men klart framkomlig och man kan hålla ett vettigt tempo.

Det är även här som Janne (& Co?) har varit framme med spadarna för att göra stigen ännu ner lättlöpt. All heder till dem!!! Här kan man flyga fram!

Här är det skottat rejält både på bredden och djupet!

Nästa problematiska bit är när man lämnat stigarna vid ca 7,5 km och ansluter till ett spår som passerar en transformatorstation eller dylikt. Hela den biten är ismodd och mycket svårlöpt, men det handlar bara om ca 400 meter totalt.

När man viker upp mot villaområdet är problemen ur världen och man kan springa på tills man vid kommer in i skogen efter att passerat genom en gångtunnel.

Uppför backen från gångtunneln, korsa spåret och upp en bit i skogen.

Härifrån är spåret väl tilltrampat och det är inga problem att ta sig fram. Nu återstår ca en kilometer till mål och det är en sista svårlöpt sträcka kvar och det är de sista 300 meterna. Det är lös snö/ismodd i kombination med uppförsbacke som gör det tungt på slutet, men sen bär det ju utför ned till Ensta krog.

Jag siktade inga vattensamlingar någonstans under hela banan och troligtvis kommer snön smälta bort ganska kvickt framöver. Nästa vecka tar jag mig nog dit igen för att uppdatera mig på läget. Återkommer med en rapport då.

Min löprunda en skön och avlappnad historia i drygt 6-tempo. Pulsen var aningen hög, men jag är nog snart tillbaka i mina gamla gängor igen.