Ansträngningslöst lunchpass

Min hårda vecka inleds med ett s k ansträngningslöst lunchpass. Det ska i princip inte kännas att jag springer alltså. Dock fanns inte snömodd med i beräkningen, vilket gör t o m promenad ansträngande. Jag var inte alls sugen på att ge mig ut och springa på lunchen, men eftersom det står i träningsprogrammet så är det bara att bita ihop. Säger Andreas "hoppa" så frågar jag "hur högt" :D, typ.

Jag har inte några direkta känningar från gårdagens långpass, men skridskoåkningen i lördags förmiddag och efter långpasset i går har satt sina spår i vissa muskler. Adduktorerna, som sitter på insidan av låret, är en muskel som uppenbarligen inte får enormt mycket träning vid löpning. :) Nu har de musklerna iaf fått lite att göra på sistone och är inte helt nöjda med det.  De använder smärta för att vädra sitt missnöje.

Kom så till slut ut och gjorde mitt bästa för att göra det ansträngningslöst, vilket gick förhållandevis bra. Jag har ju alltid låg puls dagen efter ett löppass, så lite gratis fick jag av det. Sprang från Årsta mot Sockenplan, vidare till 73:an och vek av mot Gullmarsplan. Väl där "kringelkrokade" jag tillbaka till kontoret via Enskede Gård.

Jättespännande lätt distans...

Veckans första pass stannade på 7,66 km @ 6:14 med 141 bpm (71%) puls. Äntligen låg puls! Tempot var iofs åxå lågt, men så var det inte många meter utan "snömodden från helvetet". Morgondagens distanspass kommer jag förlägga på bandet! Jag är så jä..a trött på snömodd!