Blåst på passet

Tisdagens pass blev inte riktigt vad jag hade hoppats. Först kunde jag inte bestämma mig huruvida jag skulle springa inne eller ute. På schemat stod 15 km distans och jag var inte speciell sugen på att ge mig ut i -10ºC och snömodd. Jag är fortfarande lite snorig, men luftrören känns iaf helt bra nu. Till slut segrade latmasken och jag gick ner på gymet.

Satte löpbandet på 5:30-fart och värmde upp drygt 2 km. Stretchade lite och hämtade mer snytpapper innan det var dags att fortsätta. Pulsen låg klart över det normala, vilket inte kändes helt ok. Jag trampade iaf på och lyssnade på min ljudbok. Pulsen steg så sakteliga och redan efter 4 km låg jag stadigt över 160 bpm (80%) för att efter 7 km närma sig 170 bpm (85%), vilket är på tok för högt för det tempot och på löpband.
För att spä på det hela så började vänster "pektå" göra ont. Söndagens långpass lämnade två fina blåsor kvar på toppen av mina pektår och den vänstra vaknade nu till liv. Tog inte många kilometrar innan smärtan var påtaglig och jag märkte att jag började springa annorlunda med vänster fot för att undvika smärtan.

Jag beslöt mig för att avsluta efter 12 km, det fick vara nog med smärta och hög puls för den här gången. Jag får ta igen de missade 3 km på nåt annat pass i veckan. Efter rejäl stretch gick jag hem för att inventera skadorna. Blåsan var en sån där mustig rackare som täckte hela toppen av tån, inklusive under nageln. Inte konstigt att den gjorde ont. Tömde den försiktigt för att släppa på trycket och få den att läka lite inför onsdagens pass. Träningsschemat är ju späckat med trevliga pass, så jag kan inte ha blåsor som hindrar eller stör.

Passet summerades 12 km @ 5:27 med 161 bpm (81%) snittpuls och 171 bpm (85%) i maxpuls(!).

Funderar på att testa Injinjis strumpor, nån som vet om/var de finns i Stockholm?