fredag 11 september 2009

Äntligen fredag!

Så var det fredag igen! Står som bäst och dricker en Vitargo-shake på jobbet och klurar på huruvida jag ska ge mig ut på en riktigt lugn och försiktig runda på lunchen. Min tanke är att jogga några kilometer, stretcha ordentligt och sen köra nån/några fartökningar för att sen avsluta med en stilla jogg tillbaka till kontoret där jag avslutar med en grundlig stretch. Hur låter det? Vi får väl se.

Jag tänker nog inte Twittra med jämna mellanrunm som under gax, men kanske drar iväg nåt litet twitter ibland om andan faller på. Förra året sprang jag ensam med jämna mellanrum och hade tidvis lite tråkigt, så om jag upplever samma sak i år så lär jag nog twittra.


För er som vill följa loppet så kommer det ske löpande uppdatering på Jogg.se.

Nu är det lunch = dags att byta om!

torsdag 10 september 2009

Strategier och materialval...

...är alltid något som fullständigt ockuperar min hjärna inför lopp. Något som liknar undantagstillstånd råder i min hjärna fram till loppet.

Jag minns fortfarande hur jag satt och skruvade på en strategi inför mitt första Midnattslopp för drygt 3 år sen. Det Excel-blad som jag hade satt ihop mailades till Magnus som tålmodigt kom med kommentarer. Att jag sen stod vid startlinjen och all strategi var som bortblåst är en annan sak. Allt förarbete syftar ju egentligen mest till att komma in i ett sorts tänk, ett metalt tillstånd.

Den förberedelse som jag gör inför loppet på lördag är egentligen minimal. Jag kommer fylla på med lite extra energi under dagen och kvällen i morgon (fredag). Jag föredrar Vitargo Gainers Gold, som förutom sin goda jordgubbssmak, innehåller både kolhydrater och protein. En portion blandad med mellanmjölk ger ca 500 kcal och min plan är att få i mig 3 portioner under morgondagen och en portion på lördag morgon.
På fredag kommer jag äta min vanliga fredagsdiet som består av snabbmat i form av hamburgare, pommes frites samt mjölk. Under kvällen konsumeras kaffe, godis och ibland även glass.

Eftersom jag ska upp tidigt så får Alicia (min dotter) sova hos Janica (min fru) och jag tar Alicias säng. På så sätt slipper alla vakna när jag går upp och börjar härja runt.

Energistrategin blir en upprepning av tidigare lopp. Hammer Nutritions Perpetuem  får stå för lejonparten av energitillförseln. Planen är att förbereda 10 st Perfecta-flaskor med koncentrerad 1-timmesblandning av Perpetuem. Vatten för att spä ut det tar jag från den allmänna vätskestationen. Jag kommer ha med mig koffein-gel och Runekakor samt komplettera med smått och gott från det dignande mat- och dryckesbordet.

Strategin inför själva loppet är glasklar: Hålla hela vägen och så nära 10 timmar som möjligt.
Banan i Uppsala är perfekt för 25/5-strategin, eller snarare 5km/500meter. Ett varv är 2,5 km, så om jag springer 2 varv och sen tar 500 meter gåpaus så passar det helt perfekt. Varannan gång jag passerar varvningen så kan jag ta en mugg med vatten och en flaska Perpetuem, samt komplettera med det jag behöver. Jag tänker packa mina egna lådor med allt jag behöver och ställa dem nära banan så att jag slipper riva runt i min väska och leta.

Just nu visar yr.no att det ska regna och vara 16º i Uppsala mellan 12-16 på lördag. Lite regn gr inget, men jag slipper helst. Under Jättelångt sprang vi i allt från duggregn till ösregn i över 8 timmar och det gick alldeles utmärkt.

Klädvalet faller nog på kort tights, t-shirt, långa kompressionsstrumpor samt mina Asics GT-2140. Jag tar med mig mina gamla trotjänare New Balance 902 som jag använde sista 25 km förra året. De är nästan 1½ storlek för stora, vilket passar bra när fötterna svullnat och tårna gör ont på slutet.

Nu ska det nattas dotter...

tisdag 8 september 2009

Jaha, så var det dags igen då.

Klockan 7.00 på lördag morgon står vi vid startlinjen i Uppsala. 40 av oss ska springa 100 km, medan drygt 20 st ger sig på 50 km. Uppsala Monster Tour är numera namnet på loppet som för tredje året går av stapeln. Maxtiden för 100 km är satt till generösa 15 timmar, vilket tillåter en snittfart på beskedliga14:30 min/km!

Förra årets Uppsala 100 var första gången jag gav mig på 100 km. Jag hade som längst sprungit 57 km innan loppet och misstänkte att jag tog mig lite vatten över huvudet, men jag åkte ändå till Uppsala med målet att springa så långt och länge jag förmådde. Jag räknade kallt med att jag eventuellt skulle bryta. Efter en rejäl svacka vid 40 km nånting så var det bara att kämpa på och till slut kom jag i mål på 11:45h med gråten i halsen. Det var stort att göra 100 km!

Årets lopp skulle jag egentligen komma som grädde på moset efter gax, men eftersom det gick som det gick så är revanschlusten stor. Målsättningen är naturligtvis att göra ett markant bättre lopp i år. Jag har ju mycket mer rutin och känne rmin kropp bättre än nånsin, så om bara knän och annat håller så borde det vara en smal sak att göra nytt PB på lördag.

Min kompis Magnus både crewade och paceade för mig förra året, men i år är planen att han först springer 50 km varianten för att sen pacea mig på slutet. Vi får väl se hur det slutar. Efter 50 km och några timmars vila kanske benen inte är så sugna på att springa igen. Det är hans första riktiga ultralopp så ska det bli extra kul!

Träningen den senaste tiden har varit lite splittrad. Förra veckan hann jag med två tempopass runt Brunnsviken samt ett fartlekspass i Årsta. Totalt blev det 36 km, inte mycket att skriva hem om inte. Planen var trots allt att trappa ned rejält inför Uppsala, men det känns ändå fånigt att springa så "lite".
Den här veckan blir ännu lugnare. I går blev det ett pass med Tabata-intervaller. På onsdag tänkte jag upprepa det passet igen för att på fredag ta en stilla jogg med några fartökningar. Hoppas den planen är lagom för att vara i form inför lördagen.

Återkommer i dagarna med strategier och "utrustningsval"...

tisdag 1 september 2009

Jakten på äventyret

Ända sen jag började springa så har jag och min allra bästa löparkompis och vapendragare Magnus (Drewsen aka Drufus) pratat om vilka lopp vi vill springa. Det var han som gjorde mig uppmärksam på lopp som Tjur ruset, Dunder dygnet (nedlagt), Skövde 6-timmars etc. Vi har varit överens om att vi framförallt är typen som vill ha en visuell upplevelse av ett lopp. Det ska kännas som ett äventyr, en upptäcktsfärd. Lopp som alltså inte kvalar in är t ex Skövde 6-timmars eller Uppsala 100. Inte för att de på något vis är sämre, de erbjuder kvalitéer som tilltalar andra delar av mig.

Det största äventyret hittills i mitt liv var ju tänkt att bli gax. Uttrycket "Crashed and burned" platsar ju. Eftersom the gax 100 miles läggs på is  och ersätts av the gax trans scania nästa år, som är smått övermäktiga 246 km, så måste jag hitta ett annat äventyr att rikta blicken emot.
I Sverige finns inget lopp som direkt motsvarar gax 100 miles, så just nu känns det lite tomt.

• Lapland Ultra, med sina 100 km i Lappland, är ett alternativ, men då det går av stapeln den 2-3 juli så hamnar det farligt nära semestern. Man får uppleva underbara vidder samt träffa en massa fantastiska människor utmed vägen.
• Vertex Fjällmarathon är också intressant. Även om 44 km är "lite kort" så är utmaningen och upplevelsen i par med mina önskemål.
•Lopp som går utomlands och som av en eller flera anledningar ligger utom räckhåll inom överskådlig framtid är bl a: klassikern Western States (100 miles), springa-i-värme-som-smälter-skosulorna Badwater (135 miles), sydafrikanska jätteultran Comrades (80 km) och till sist Aten-till-Sparta-i-grekiskan-värmen Spartathlon (245 km). Alla dessa lopp finns på önskelistan och kommer förhoppningsvis kunna betas av med tiden.


 
En vacker dag ska jag stå framför denna staty

Min egen heliga Graal är ju som bekant 100 mils och det får jag chansen att tackla under TEC i april. Då TEC går på en loop-bana så är den visuella utmaningen är begränsad, men den lär inte bli tråkig för det.

Jag önskar att det fanns ett rejält lopp i Sverige som var minst 100 miles och gick genom omväxlande landskap. Man skulle ju förvisso antingen kunna arrangera ett själv eller helt enkelt ge sig ut och springa 100 miles. Det första alternativet är för jobbigt och det andra förtar känslan av att göra det "officiellt".

Nåja, jakten på äventyret fortsätter...