Ända sen jag började springa så har jag och min allra bästa löparkompis och vapendragare Magnus (Drewsen aka Drufus) pratat om vilka lopp vi vill springa. Det var han som gjorde mig uppmärksam på lopp som Tjur ruset,
Dunder dygnet (nedlagt), Skövde 6-timmars etc. Vi har varit överens om att vi framförallt är typen som vill ha en visuell upplevelse av ett lopp. Det ska kännas som ett äventyr, en upptäcktsfärd. Lopp som alltså inte kvalar in är t ex Skövde 6-timmars eller Uppsala 100. Inte för att de på något vis är sämre, de erbjuder kvalitéer som tilltalar andra
delar av mig.
Det största äventyret hittills i mitt liv var ju tänkt att bli gax. Uttrycket "Crashed and burned" platsar ju. Eftersom
the gax 100 miles läggs på is och ersätts av
the gax trans scania nästa år, som är
smått övermäktiga 246 km, så måste jag hitta ett annat äventyr att rikta blicken emot.
I Sverige finns inget lopp som direkt motsvarar gax 100 miles, så just nu känns det lite tomt.
• Lapland Ultra, med sina 100 km i Lappland, är ett alternativ, men då det går av stapeln den 2-3 juli så hamnar det farligt nära semestern. Man får uppleva underbara vidder samt träffa en massa fantastiska människor utmed vägen.
• Vertex Fjällmarathon är också intressant. Även om 44 km är "lite kort" så är utmaningen och upplevelsen i par med mina önskemål.
•Lopp som går utomlands och som av en eller flera anledningar ligger utom räckhåll inom överskådlig framtid är bl a: klassikern
Western States (100 miles), springa-i-värme-som-smälter-skosulorna
Badwater (135 miles), sydafrikanska jätteultran
Comrades (80 km) och till sist Aten-till-Sparta-i-grekiskan-värmen
Spartathlon (245 km). Alla dessa lopp finns på önskelistan och kommer förhoppningsvis kunna betas av med tiden.
En vacker dag ska jag stå framför denna staty
Min egen heliga Graal är ju som bekant 100 mils och det får jag chansen att tackla under TEC i april. Då TEC går på en loop-bana så är den visuella utmaningen är begränsad, men den lär inte bli tråkig för det.
Jag önskar att det fanns ett rejält lopp i Sverige som var minst 100 miles och gick genom omväxlande landskap. Man skulle ju förvisso antingen kunna arrangera ett själv eller helt enkelt ge sig ut och springa 100 miles. Det första alternativet är för jobbigt och det andra förtar känslan av att göra det "officiellt".
Nåja, jakten på äventyret fortsätter...