Tick tack...

Klockan går och dagen T(EC) kommer allt närmare för varje minut. Min sista tid fram till loppet är noggrant planlagt för att alla pusselbitar ska falla på plats. Planen är att jag kl. 9:59 den 10 april ska stå på startlinjen vid Ensta Krog och vara så väl förberedd fysiskt och mentalt som jag någonsin kan önska.

Det är lätt att tveka på sin form. Jag har haft en del bråte i vägen på sistone, vilket fått träningen ur balans i perioder. Höjer jag blicken och tittar på träningen innan februari så är den dock exemplariskt utförd, så jag är på intet sätt oförberedd. Dock är det nog sällan man står på startlinjen och tänker "jag har tränat nog". Däremot kan man ha tränat tillräckligt.


I går gav jag mig ut på det sista någorlunda snabba passet innan TEC, ett 10 km tempopass. Planen var att springa i ungefär 5:15-fart, dvs snabbare än ett vanligt distanspass, men långsammare än ett vanligt 10K tempopass. Förvirrande? Hursomhelst gav jag mig av och lät kroppen bestämma farten. Tack vare barmarken så gick det att hålla lite högre tempo numera, vilket snabbt visade sig på kilometertiderna. Den upplevda ansträngningen låg på en behaglig nivå och tempot låg konstant under 5-tempo, vilket förvånade mig lite.

Först tänkte jag "samla på mig lite tid" för att ha tillgodo och slå av på takten på slutet. Jag gjorde några ansatser att sakta ner, men så snart jag slappnade av så kom jag tillbaka till 5-tempot. Kroppen trivdes uppenbarligen där.

Hemma vid porten var det dags att summera passet. 10 km @ 4:58 med 167 bpm (83%) snittpuls. Den upplevda ansträngningen var under 80%, hårt men behagligt och aldrig forcerat. Nästan perfekt känsla.

Nya coola snören

Detta var första "kompletta" passet med de elastiska, skitscoola, neon-orangea, skosnörena från Xtenex och de levererade. Skorna satt som mockasiner och trycket fördelades helt jämnt. Pga allt grus som ligger kvar på marken fick jag stanna till några gånger för att tömma skorna, men det gick blixtsnabbt tack vare snörena. Bara att dra av skon och dra på den igen. Finns naturligtvis på Runners Gear

Kanske inte den bästa bilden, men ni fattar

Första fartlekspasset nånsin!

I veckan fick jag Andreas uppdatering av träningsprogrammet för tiden fram till TEC. Problemet med mitt högra underben har ju tagit andan ur uppladdningen/nedtrappningen inför TEC och Andreas fick snabbt försöka få ihop de sista veckorna, vilket han åxå fick. Jag har största förtroende för det Andreas har pusslat ihop.

Det som måste göras är att snabbt komma upp i volym/fart för att ha en nivå att kunna trappa ner från.

I fredags stod det fartlek 60-75 minuter på schemat, med noteringen " Jag har aldrig gjort ett "riktigt" pass med fartlek, så jag var faktiskt lite förväntansfull.
Jag är ju den typen av löpare som vill ha klara direktiv innan ett löppass. Intervaller ska vara planerade till 110% och ska följas till 130%. Fart, vilotid etc för inte avvikas från det minsta.
Fartlek är alltså egentligen alldeles för flummigt och okontrollerat för min smak.
Jag gav mig iaf ut för att göra ett ärligt försök. Från Frösunda bar det av längs Brunnsviken, men stigarna var alldeles för slushiga för mina Kayano, så jag valde en alternativ väg till Hagaparken. På vägen la jag in fartökningar om 400-800 meter, med lite vila emellan. Från Haga bar färden via Hundberget och tillbax till Norrtull, vidare förbi KS mot Solna C. Farten kändes mer och mer behaglig och jag insåg att viloperioderna sprangs strax över 5-tempo! Kroppen längtar efter fart! Efter varje "intervall" tog jag en kort gåpaus för att få ned pulsen lite, för att sen springa vidare inna det bar dags för nästa spurt.

Efter Solna C sprang jag bort till Råstasjön där jag vek av på Dalvägen som är perfekt för att verkligen trycka på. Helt rak med ett lätt uppförslut och som avslutas med en kort och brant backe innan Solna Station. Väl där joggvilade jag ned till Kolonnvägen som fick bli sista kraftansträngningen för dagen.

Hemma vid porten kunde jag stolt summera dagens pass. 13 km @ 5:10 och 169 bpm (84%) snittpuls är förvisso inte något att skriva hem om, men känslan var otroligt bra under hela passet. Steget kändes avslappnat och den upplevda ansträngningen var lägre än vad pulsen indikerade.

Mindre än 14 dagar kvar till TEC, det känns nu!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Rekogniseringsrunda på TEC-banan

Idag åkte jag till Täby för att ta ett varv i TEC-banan och kolla statusen. Andreas var där förra söndagen och berättade om hur det såg ut då, så jag var beredd på att det skulle se mycket värre ut än det jag såg idag.

Röda sträckor är de jag anser vara lite problematiska i dagsläget, men inga showstoppers

Efter starten vid Ensta Krog så är det ismodd (tänk slush puppy) ned till cykelbanan, sen är det asfalt fram till stigen som leder ned till sjön. Stigen är ganska lös ismodd och så är det i princip fram till andra järnvägsövergången.

 Backen mellan järnvägsövergångarna

Där tar grusvägen över och förbi stallet är det fint underlag bort till strax innan Skavlöten. Biten man springer på spåret i skogen fram till motionsgården är ganska löst packad och svårsprungen.

Efter det är det så gott som problemfritt fram till nästa gång man kommer in i skogen. De första hundra meterna är aningen tungsprungna, men sen ansluter man på skidspåret och då blir det värre några hundra meter. Den sträckan har varit den värsta under hela vintern.

Klart tyngsta biten på banan just nu

När den biten är avklarad så kommer man upp i skogen där stigen blir ganska smal, men klart framkomlig och man kan hålla ett vettigt tempo.

Det är även här som Janne (& Co?) har varit framme med spadarna för att göra stigen ännu ner lättlöpt. All heder till dem!!! Här kan man flyga fram!

Här är det skottat rejält både på bredden och djupet!

Nästa problematiska bit är när man lämnat stigarna vid ca 7,5 km och ansluter till ett spår som passerar en transformatorstation eller dylikt. Hela den biten är ismodd och mycket svårlöpt, men det handlar bara om ca 400 meter totalt.

När man viker upp mot villaområdet är problemen ur världen och man kan springa på tills man vid kommer in i skogen efter att passerat genom en gångtunnel.

Uppför backen från gångtunneln, korsa spåret och upp en bit i skogen.

Härifrån är spåret väl tilltrampat och det är inga problem att ta sig fram. Nu återstår ca en kilometer till mål och det är en sista svårlöpt sträcka kvar och det är de sista 300 meterna. Det är lös snö/ismodd i kombination med uppförsbacke som gör det tungt på slutet, men sen bär det ju utför ned till Ensta krog.

Jag siktade inga vattensamlingar någonstans under hela banan och troligtvis kommer snön smälta bort ganska kvickt framöver. Nästa vecka tar jag mig nog dit igen för att uppdatera mig på läget. Återkommer med en rapport då.

Min löprunda en skön och avlappnad historia i drygt 6-tempo. Pulsen var aningen hög, men jag är nog snart tillbaka i mina gamla gängor igen.

Nåldyna

Efter besöket hos kiropraktorn i torsdags så var det löpvila hela helgen. I lördags var det svårast att inte få ge sig ut i det underbara vårvädret, medan det i söndags kändes helt ok att stanna inne och titta ut på snöovädret.

I går (måndag) var jag på återbesök hos kiropraktorn som den här gången hade några nya tricks i skjortärmen. Jenny satte akupunkturnålar i ligamentet vid knät, vilket var premiär för mig. Det masserades runt ankeln, längs skenbenet och även vadmusklerna fick sig en genomgång. En rejäl rundsmörjning kan man säga. Jag beslutade mig för att inte springa efter behandlingen, utan körde istället min stabilitets- och styrketräning.

Idag var det iallafall dags att testa hur benet bar. Jag väntade till efter lunchen så att snön hunnit smälta undan lite och temperaturen nått drygt 4º. Det kändes helt fantastiskt att komma ut i "värmen". Det var premiär för mig att springa i plusgrader och jag log nog med hela kroppen!

Tog det försiktigt och koncentrerade mig på att springa avslappnat och inte oroa mig för att det skulle göra ont i underbenet. Jag har dragits med problemet så länge att jag förändrat mitt rörelsemönster en aning, vilket har gjort att jag kompenserar med andra muskler, vilket i sin tur resulterar i värk. Svår spiral att bryta om det går för långt.

Efter 8,5 km var jag tillbaka vid porten. Hela löpturen hade gått bra, även om pulsen tidvis var väldigt hög. Benet kändes jättebra och inga tecken på molande värk eller liknande. Eländet kanske är över nu?

Fokus

Idag är det 18 dagar kvar till TEC, dvs SJUKT nära! Det slog mig plötsligt efter dagens löptur. Nu när jag förhoppningsvis (efter problemet med vadbenet) kan blicka framåt så gäller det att fokusera på förberedelserna inför TEC. Jag har nog all utrustning som jag kan komma att behöva. Dessutom har jag ju full tillgång till allt vad energi och kosttillskott heter, vilket naturligtvis är oerhört viktigt på ett lopp som TEC.

Energistrategin är densamma som för GAX, dvs Perpetuem för nästan hela slanten. Jag kommer komplettera med Hammers sjukt goda Espresso-gel som innehåller koffein, rena dunderhonungen! Smakar precis som chokladsås med en touch av kaffe, så j...a gott! Dessutom hoppas jag att mitt "hemliga vapen" kommer hinna levereras från USA i god tid innan loppet så att jag hinner testa det. Jag avslöjar vad det är när jag hunnit få hem det, eller inte... ;)

Just nu kör jag en (inte så genomtänkt ekonomiskt) gel-kampanj på Runners Gear. Köp 4, betala för 3.
Passa på att testa Hammers Gel, de är faktiskt riktigt goda och lätta att få i sig. Jag har inte provat alla smaker ännu, men Espresso är min favorit hittills. Ska testa de andra med tiden.

Det som jag funderar på mest inför TEC är val av skor. Nu när det är "mitt-i-mellan-väder" och banan är blandad vad gäller underlag så blir det klurigt. IceBugs är inte aktuellt, det blir för stumt att springa i så länge, så det lutar åt mina New Balance trail-skor. De är vattenavvisande och hyffsat dämpade för att vara trailskor.
Fördelen med TEC är att banan bara är en mil och att man då aldrig har längre än 5 km till ombyte. Jag får ta med mig en massa skor och kläder som jag kan byta med om det skulle behövas.

Nu är det dags att laga middag till mina tjejer, vi ses!

Orosmolnen skingras så sakteliga

Mitt krånglande högerben kändes ju ganska ok i söndags, men i måndags var det ungefär lika illa som tidigare.
Det planerade 10 km-passet förlades till löpbandet. Efter att ha sprungit en stund så beslöt jag mig för att korta av det till 8 km. Det gjorde för ont och jag haltade, inga bra tecken lixom.

I tisdags var det dags för backintervaller och de har ju faktiskt fungerat bra tidigare trots värken. Värmde upp ca 2 km, lätt halt och inte så optimistisk, för att efter stretchen bränna av 8x 35 sek med 1:20 minuts vila. Under själva intervallerna kändes benet bra, men på väg ned igen kom värken tillbaka "with a vengeance". När alla intervaller klarats av så kunde jag iallafall linka hem med förättat värv, även om det gjort ont.

I onsdags kväll ringde Andreas innan han skulle föreläsa på Runners Store och vi diskuterade hur jag skulle gå vidare. Det finns ju trots allt en risk att jag inte kan springa TEC om värken sitter i. Vi beslöt oss för att jag skulle kontakta hans kiropraktor och boka en tid snarast. Så snart han SMS'at hennes nummer så bokade jag en tid till idag (torsdag).

I morse var det så dags att träffa kiropraktorn som heter Jenny. Jag förklarade vad som hänt och hon skred till verket. Klämde, böjde, vände och vred för att sen förklara vad hon hittat och vad som behövde göras.
Det visade sig vara ligamentet som hamnat snett där vadbenet fäster mot skenbenet. Jenny fixade och trixade lite här och där, sen var det hela över. Jag tackade för mig och gick därifrån, med en återbesökstid på måndag och förhållningsregler som innebär löpvila i 3 dagar. Jag får träna balans- och styrketräning, men ingen löpning, cykling, crosstrainer etc.

På väg tillbaka till bilen som var parkerad i ett underjordsgarage på Birger Jarlsgatan så insåg jag att det inte gjorde det minsta ont att gå nedför. Tidigare har det varit det största problemet, men nu kändes ingenting! Magiskt! Jag gick nu med mer flyt i steget. Tidigare har jag gått mer försiktigt eftersom smärtan hela tiden varit närvarande, men när den nu var borta så kändes stegen kraftfulla och spänstiga igen! Vilken lättnad!

Det finns alltså hopp för mig! Jag vågar inte ropa "hej" riktigt än, men det ser ljust ut iallafall.

Fortsättning följer...

Långpass i solen

Det känns som evigheter sen jag kom ut på ett ordentligt långpass, men igår var det iallafall dags! Smolket i bägaren var hur benet skulle fungera, men det fick helt enkelt visa sig.

Vid elvatiden kom jag så ut genom dörren. Hade inte kommit på var jag kulle springa, men målet för dagens pass var så nära 45 km jag kunde.
Underlaget lämnade en del att önska då det långa sträckor bestod av blankis. Naturligtvis hade jag valt mina New Balance-skor, som är utmärkta trail-skor, istället för IceBugs'en. Nu när det är vår i luften är det väl ändå dags att få ha lite skönare skor på sig? Solen sken och temperaturen låg strax under nollan.

Jag beslöt mig för att springa mot Sollentuna, för att där göra nästa vägval. På vägen passerade jag Överjärva och Polishögskolan i Silverdal. Efter Sollentuna C fortsatte jag norrut med sikte på Vallentuna, men uppe vid Norrsätra tog det stopp. Jag hittade ingen möjlighet att ta mig vidare då Frestavägen inte tillåter gångtrafik. Det är 70-väg och tack vare snön så är väggrenen borta.
Jag gav mig in på småvägarna österut, men hamnade på privata tomter och blev villrådig. Skulle jag bli tvungen att springa tillbaka igen? Som tur var så träffade jag på två äldre män som kunde ge mig vägvisning.

Efter 13 km kändes högerbenet alldeles utmärkt. Jag var ganska tveksam innan jag gav mig ut, men det visade sig fungera långt över förväntan. Förmodligen hade Fredriks brutala behandling gett resultat!

Färden bar vidare ut på, eller snarare längs med sjön Fjäturen. Inga stigar fanns, så tidvis fick jag pulsa i halvmeterdjup snö. Det kändes lite tröstlöst, men det gav sig när jag till slut kom till andra sidan av sjön.

Där hittade jag Roslagsleden som jag följde en bit, innan jag träffade en kvinna som jag frågade om vägen mot Täby. Efter några kilometer kom jag ur skogen och då plockade jag fram min iPhone för att kolla kartan.

Lätt desorienterad fortsatte jag nordöst i tron att Täby låg mer norrut. När jag kommit en bit såg jag några cykelskyltar som för mig pekade åt helt fel håll, så jag frågade en dam om vägen igen. En äldre herre dök upp och undrade vad jag höll på med. Jag berättade att jag tränade inför TEC och han visade sig vara en bekant till Patrick Joyce, en av TEC's arrangörer. Liten värld.

Nu var jag återigen på rätt spår. Sprang mot och passerade Täby C, för att sen fortsätta söderut och hemåt via Mörby C och Bergshamra. Där vek jag av mot Ulriksdals Slott och över E4:an till Överjärva för att till slut
vara tillbaka vid porten därhemma. Klockan stannade på 40 km, vilket var lite kortare än planerat, men det fick räcka.

En skön runda i tidvis ny miljö

Långpasset summerades till 40 km @ 6:23 med 152 bpm (76%) i puls. Lite för snabbt och lite för hög puls, men det är ju inte mycket att göra åt.

Efter en välbehövlig dusch och en dos Recoverite så bar det av till ICA för veckohandling. På vägen hem köpte jag med mig mat från Hot Wok, hämtade upp min dotter hos hennes kompis och fick till slut komma hem och sätta mig. Middagen slukades på några minuter!

Vi ses i veckan!

PS. Den här veckan bjuder jag på fri frakt på Runners Gear. Det gäller en gång per kund. Ange "Frifrakt" i kassan. Välkomna! DS.

Lite av en vilovecka

Den här veckan har tyvärr blivit lite av en vilovecka om man ser till löpningen.

I onsdags var tränade jag styrke- och balansträning innan det äntligen var dags att träffa min naprapat Fredrik på TeamFysiq. Efter att jag berättat hur och var det känns så undersökte han mig innan han skred till verket.
Första punkten han gav sig på var piriformis, som han formligen mördade! Efter att han klämt ur mig diverse väl valda ord (däribland könsord) så var det dags för ITB. Här lyckades Fredrik massera fram ytterligare svordomar och tjut ur mig. Som avslutning tog han sig an muskeln på framsidan av smalbenet, där smärtan i underbenet kom ifrån. Troligen har jag överansträngt den muskeln efter alla pass i snömodd, men även de längre och långsammare passen har nog en del skuld. Löpsteget blir inte lika effektivt när man springer långsamt. Smärtan i underbenet försvinner t ex när jag springer intervaller.

Efter Fredriks behandling var jag lätt vimmelkantig och framförallt öm, så det blev ingen träning.

I torsdags gjorde jag 90 minuter på Cross-trainern samt balans- och styrketräning. I fredags var skolan stängd så jag åkte till badhuset med min dotter.

I dag är det lördag och jag hann med balans- och styrketräningen innan det var dags för dagens aktiviteter.

Planen för i morgon är ett försiktigt långpass där jag siktar på 45 km. Håll tummarna för att benet funkar är ni snälla. Rapport kommer.

Ha en trevlig helg!

PS. Glöm inte att regga er på www.runnersgear.se, nästa vecka kommer nya erbjudanden. DS.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Halt

Träningsrapport
Så var sportlovet över och träningen gick väl sådär. Bortsett från det uteblivna långpasset så genomförde jag passen enligt plan. Backpasset i fredags bestod av 8 st 35 sekundersintervaller med 1 minuts vila. Ett s k grispass. Under uppvärmningen så strejkade höger underben en del och jag fruktade att passet inte skulle bli av. Det är en molande värk och benet tappar styrka, vilket gör att det kan vika sig plötsligt.

Hursomhelst så var jag lite försiktig under första intervallen och det visade sig fungera bra. När jag vände nedåt igen och småjoggade så gjorde det ondare, för att sen gå bra i nästa intervall. Jag slutförde passet med godkänt resultat. På hemvägen värkte det dock ordentligt.

I söndags förmiddag stod 18-21 km distanspass på schemat, så det var bara att ge sig ut och beta av det. Det tog ca en mil innan benet började bli "varmt", men sen funkade det ganska ok. Jag valde ändå att springa 18 km för att inte stressa benet mer än nödvändigt.

I måndags gick jag ned till gymet på förmiddagen för att köra nästa distanspass om 15 km. Efter 2 km uppvärmning, under vilken benet protesterat en del, så stretchade jag ordentligt i hopp om att det skulle göra nytta. Drog igång passet igen, men efter ytterligare 2 km fick jag bryta pga värken. Jag märkte att jag förändrade mitt löpsteg ganska rejält för att försöka undvika smärtan, vilket kan leda till långtgående problem, så det enda rätta var att bryta. Jag valde att köra en timme på cross-trainern istället, vilket fungerade utmärkt.

I dag var det löpvila, så jag valde att köra en timme på cross-trainern igen och tränade även annan styrka. Jag har övergett 200 situps-programmet, men har inte slutat med situps, utan kör runt 3 ggr/veckan runt 250 st. Nu är det programmet för armhävningar istället, vilket går framåt så sakteliga. Chinups-programmet har jag pausat lite tills jag fått iordning på armhävningarna ordentligt.

I morgon (onsdag) ska jag ÄNTLIGEN träffa min naprapat Fredrik. Hoppas att han hittar vad som felas i benet. Han ska även få ta en titt på ITB, i god tid innan TEC! Återkommer med rapport från det besöket.

Runners Gear
Jag kommer fortsätta med uppdateringar kring Runners Gear här i bloggen, hoppas ni inte har något emot det. Jag lägger det sist så det inte "stör" för mycket.
Man kan numera betala med kort på "vanligt" vis, dvs inte bara via PayPal, vilket innebär att alla betalningsalternativ finns representerade förutom delbetalning.
Nytt i lager är vätskebälten och handflaskor från Nathan.
Jag tänker införa en speciell "bloggrabatt" för er läsare, mer om det i kommande inlägg, så håll ögonen öppna.

Dagens träning

Dagens träning
Eftersom det blåste halv storm ute så valde jag att göra mitt distanspass på bandet idag. Den molande värken samt stelheten i höger underben fanns där under den första milen, men sen släppte det i princip helt.
15 km @ 5:30-tempo fick ändå räcka, även om jag egentligen borde gjort 2-3 km till. Snittpulsen låg strax under 160 bpm (80%), vilket är typiskt för mina pass på bandet. Värmen gör att min puls är upp till 10 slag högre än motsvarande pass utomhus.

Jag har bokat tid hos min naprapat Fredrik nästa onsdag. Hoppas han kan hitta orsaken till värken. Dessutom ska han få kolla mina ITB i god tid innan TEC, jag vill ju definitivt INTE behöva bryta pga av löparknä igen.
Tack vare Andreas prehab-övningar så tror jag att risken är mycket mindre att jag ska drabbas av ITBS, men det finns ju tyvärr inga garantier.

TEC
Det är bara 37 dagar kvar och jag börjar oroa mig lite. Inte för loppet som sådant, utan för att det inte ska hinna töa ordentligt. Min runda i TEC-banan i tisdags var långt ifrån rolig och skulle det vara liknande förhållanden under loppet så tror jag de flesta skulle stå över, vilket skulle vara mycket tråkigt. Störst risk är att det inte hinner töa i skogen, där solen inte når in. Vi får hålla tummarna helt enkelt.

Sportlovet går mot sitt slut och träningen som återstår är backträning i morgon samt ett distanspass på söndag. Hoppas att båda kan genomföras utan problem med benet.

Förlåt mig fader, men jag har syndat.

Så kanske det hade låtit om jag hade varit religiös. Jag får bikta mig hos mina läsare istället.

Gårdagens planerade långpass på 60 km blev en sorglig historia. Efter frukost så tog jag bilen till TEC-banan för att ge mig på 5-6 varv i banan. Vädret var helt underbart,  med strålande solsken och ca -5º, så förutsättningarna verkade vara snudd på perfekta.

Cykel- och gångvägarna i början funkade ju bra, men när det övergick till upptrampade stigar så blev det värre. Knögligt, stenhårt och halt gjorde min framfart snudd på livsfarlig. Ute i skogen var det ännu värre! Längs skidspåren gick det knappt att gå och jag stannade flera gånger för att se mig om efter alternativa rutter.

När jag väl gjort ett varv, dvs en mil, så gav jag upp. Det skulle aldrig hålla i 5-6 mil. Istället planerade jag att åka hem och ställa bilen, för att sen ge mig ut på några varv runt Brunnsviken. Av det blev intet. I bilen bestämde jag mig för att åka hem och fixa med Runners Gear istället. Jag hade fått en halv leverans av Hammer och kände mig lite stressad över det, så jag ville komma hem och lösa problemet.

Efter dusch och lunch så jobbade jag en stund innan jag gav mig av till Huddinge för att inhandla emballage och annat som behövs för att kunna skicka varor. En fd kollega jobbar på Stockholms Kartong och han visade mig runt bland miljontals varianter av kartonger. Vilken djungel!


Hela eftermiddagen och kvällen gnagde ångesten över att jag inte slutförde långpasset. Än idag skäms jag för att jag vek ned mig så lättvindigt. Svagt är bara förnamnet. Nu är det för sent och det är bara att blicka framåt. Jag har en hel del träning att genomföra framöver och jag tror inte att det spelar så stor roll att jag hoppade över just detta långpasset, men det visar sig kanske på TEC.

Runners Gear

Idag har jag satt på text på bilen, visst blev det lite snyggt? Man måste ju utnyttja alla sätt att sprida namnet, eller hur? Jag har ju ingen mmarknadsföringsbudget att prata om, så det får bli små saker här och där helt enkelt.

Igår gick det första nyhetsmailet ut till de som registrerat sig, men även ni läsare får ta del av det erbjudande som finns däri:
Ni får 10% rabatt på er första order under mars om ni anger "Firsttimer" i kassan.

Jag väntar även hem en del Nathan-produkter i dagarna.


Om du inte registrerat dig på Runners Gear ännu så gör gärna det, jag kommer ha en hel del erbjudanden framöver som ni inte kommer vilja missa.