Nya insikter

Under söndagens långpass så fick jag än en gång ont i höger "ringtå", där nageln lossnade och flöt omkring på en blåsa under gax, och insåg att jag kompenserade det genom att förändra mitt steg.

Det som slog mig var att samma sak hände under gax. Jag hade valt att börja loppet i mina nya Kayano 15. De sitter precis lagom med vanliga strumpor, men jag började gax med ett par nya x-socks som har dubbla lager. Nån specialare för att förhindra friktion. Redan efter en mil hade nageln lossnat och jag hade i rejält ont typ nån mil, men inget jag inte klarade av att springa med. Dock är jag rätt säker på att det är den avgörande faktorn till att knät la av. Jag förändrade omedvetet mitt steg och det bidrog till felbelastningen.

Under långpasset så tvingade jag mig att springa som vanligt och uthärda. Jag bar även mitt ITB-knäband som avlastar senan och förebygger problemet. Det ska jag bära framöver för säkerhets skull.

Besvikelsen från gax ligger nu nästan helt begravt i minnet. Det var en tung vecka efter loppet eftersom det bortsett från besvikelsen även var det första jobbveckan efter semestern. Stön.

I tisdags förra veckan var det dags att börja uppladdningen inför Uppsala 100. Jag började med några kortare tempopass i tisdags och onsdags, vilka båda kändes riktigt bra. I fredags hann jag med ett varv runt Brunnsviken. Pulsen var markant högre än vanligt i förhållade till farten, men i övrigt kändes det ok. Vilopulsen i lördags morse var ca 8-10 slag högre än normalt, så en vilodag passade bra. I söndags var det så dags för ett långpass igen. Jag hoppades från början att få ihop runt 50 km, men eftersom jag inte visste om knät skulle krångla så siktade jag lite lägre och hamnade tills slut på 32 km strax under 6-tempo, det kändes precis lagom. Knät höll och kroppen kändes förhållandevis fräsch.

Idag var det dags för ett tempopass på lunchen. Turen gick som vanligt runt Årstafältet, men i en vidare cirkel idag, lite crazy lixom :D Snittade strax under 5-tempo och snittpulsen hamnade på 164 bpm (82%).

Under resten av veckan blir det nog inte så mycket kvalitetspass. Mycket på jobbet och en del att göra på fritiden gör att löpningen får "stryka på foten".

GAX DNF WTF

Så skulle man kunna summera mitt gax, men ni kanske vill höra hela historien?

GAX 100 miles
Lördagsmorgonen började bra. Gick upp kl 5:45. Bortsett från uräcklig havregrynsgröt :) , så var frukosten jättegod. Slutförde förberedelserna och tiden bara flög iväg, så vi kom iväg till Ystad lite sent. Det duggregnade lite och var ca 15º, vilket var ganska ok. Väl på plats inne i Ystad så flöt det på. Lämnade in drop bags, hälsade på alla jag känner osv.

Plötsligt var det dags att ställa upp bakom den imaginära "startlinjen" och så gick starten! Jag var ganska oförberedd och började febrilt att fippla med min Garmin. Fredrika hade ju varit schysst och satt ihop en TCX-fil med hela gax-banan, men när jag startade banan så verkade klockan låsa sig. Paniken spred sig naturligtvis, eftersom jag är helt oduglig på kartläsning. Efter några omstarter av klockan och en massa trassel så skippade jag att använda banan i klockan och slog över på vanliga, "manuella" läget. Då ville klockan plötsligt inte registrera löpt distans! Va i he...e?
Omstarter av klockan följde och till slut så kom den igång, pust. Samtidigt som jag trasslade med klockan så upptäckte jag att jag glömt knyta mina skor ordentligt. Innan jag åkte från Kåseberga så knöt jag bara skorna så att jag inte skulle snubbla på snörena. Eftersom jag startade långt bak i gruppen så ville jag inte stanna för länge med risk att helt tappa bort de andra. Vi sprang inne bland Ystads gränder och jag hade INGEN aning om var jag skulle! Jag tog ett snabbt beslut och stannade till. Knöt skorna snabbt som attan och sprang sen vidare.

Efter ett tag kom jag ifatt den större gruppen och tillsammans lämnade vi Ystad bakom oss. Det var ett fantastiskt landskap att springa i. Böljande fält med grödor av olika slag, hagar med kor eller får. Äventyret var igång på allvar!

Min strategi var att varva 25 minuters löpning med 5 minuters gång, men jag beslöt att vänta med första gåpausen till ca 10 km. Däremot stannade jag till vid 8 km och tog av min överdragströja. Det var ganska milt ute och nu hade jag hunnit bli varm. Jag tappade kontakten med den något utspridda gruppen, men hade ca 10 personer bakom mig, så jag trampade på.
I det böljande landskapet tappade man lätt bort den visuella kontakt med andra efter 400-500 meter, vilket skedde strax efter mitt korta stopp. Plötsligt var alla borta! Jag hade glömt kartan i bilen och de som kom efter mig var lika vilse som jag. Vi sprang runt lite på småvägarna i en by innan vi tillslut hittade rätt.

Efter den incidenten kände jag att jag ville ligga närmare mittklungan, så jag ökade takten lite för att knappa in på avståndet. De var nu ca en kilometer bort, så det tog nog nästan en mil innan jag var ifatt. Jag anslöt till Mia och Staffan och plötsligt kändes det som Jättelångt igen! Trygghet! Vi trummade på i lagom takt. Gick i alla backar och såg till att spara på krafterna, det var ju långt kvar. Duggregnet fortsatte, men inte lika jävligt som under Jättelångt. Vid 20 km kändes det som 5 km, vilket var ett gott tecken! Jag twittrar som lovat och vid 26 km rapporterar jag att allt är bra. Vid 30 km stannar vi en stund och fyller på vatten vid en kran och Mia provar utedasset.

Kroppen känns riktigt bra och humöret är på topp när den välkända smärtan i högerknät plötsligt hugger till som en kniv. Löparknäet är tillbaka! Stannar snabbt till och tankarna far i genom huvudet. Vad gör jag nu? Jag vet att det omöjligen går över, hur jag än gör. Testar att springa korta bitar, men det kommer tillbaka varje gång. Nedför funkar det hyggligt, men på rakorna och minsta uppför är det kört. Jag testar att sätta coachtejp ovanför knät, men det fungerar dåligt. Staffan och Mia sänker farten och väntar in, men till slut släpper vi kontakten och jag är ensam. Jag joggar när det funkar, men det är mest snabb gång som gäller. Ringer upp min fru och beklagar mig, men hon peppar mig att fortsätta och kämpa på så länge det går. Efter det känns det mycket bättre.

Panik, besvikelse, bitterhet och ilska fullkomligen konsumerar mig där jag nästan tårögd går genom skogen. Jag ser ingen framför eller bakom mig. Ingen karta har jag, men än så länge är markeringarna frekventa. Stannar till och stretchar benen ordentligt i ett försök att få bukt med eländet. Beslutar mig för att åtminstone fortsätta fram till första kontrollen vid 42 km och kämpar på i så hög fart jag bara kan. Snittar strax under 8 min/km tack vare att jag kan ligga på rejält nedför och gå snabbt uppför och på rakorna. Möter upp med Magnus och testar en annan tejp, men efter nån kilometer ramlar den av. Istället knyter jag den över knät och det fungerar lite bättre. Tejpen är helt stum, så jag är orolig att jag stryper blodflödet eller på annat sätt för problem, men tillsvidare får det fungera. Jag lyckas t o m springa lite på rakorna, men minsta motlut tvingar mig till gång.

Magnus möter upp mig strax innan kontrollen vid 42 km och vi pratar igenom situationen medan han sällskapar mig. Vid kontrollen byter jag strumpor och t-shirt, tejpar höger "ringtå" vars nagel flyter omkring på en jätteblåsa, skakar till en ny flaska Perpetuem samt fyller ryggan med vatten. Hela stoppet sker snabbt och metodiskt. Lägger sen i ettan och kör vidare i duggregnet. Trots det korta stoppet så hann jag stelna till rejält, framförallt i anklarna. Jag är inte van vid att gå så mycket och i så hög hastighet, så benen tar extra mycket stryk. Muskler som jag inte visste existerade gör nu sig tillkänna och ställer situationen på sin spets.

Några kilometer efter kontrollen kommer jag ikapp Stefan Olsson, som senare kommer i mål på 19:e plats på tiden 30:34h. Han har kört gax 3 ggr och genomförde det för första gången förra året, så det känns som en trygg resekamrat. Vi sällskapar och det rullar på bra. Vi får av och till sällskap av Anders & Charlotta, som senare bryter vid 97 km. Statusen på knät är ganska stabilt, men visar tecken på försämring. Jag får allt svårare att att forcera höga hinder såsom stegar över stängsel. Riktigt branta nedförsbackar ställer till det då jag har mycket svårt att stödja enbart på högerbenet.

Möter upp med Magnus nånstans vid 58 km och tappar då kontakten med Stefan. Jag säger till Magnus att jag troligen bryter vid 80km. Även Anders & Charlotta passerar medan jag står och pratar med Magnus, så jag sätter av i jakt på trion. In på skogsstigar går färden och jag kämpar på i så hög fart jag kan. Under tiden begrundar jag mitt "beslut" om att bryta vid 80 km och inser att det egentligen inte finns nån anledning att lida nästan 20 km för att sen bryta. Jag vinner ju inget på det och riskerar bara att göra skadan värre. Försöker ringa till Magnus för att dryfta det hela, men mottagningen är så usel att jag väntar med samtalet. Än en gång upplever jag mig extremt ensam och näst intill tårögd. Jag vill verkligen inte att det ska ta slut på det här sättet! Snart är jag har jag hunnit i kapp de andra och när vi kommer nedför en stig som mynnar ut vid bebyggelse så står Magnus där. Än en gång har han lyckats krångla sig runt bland småvägarna i Skåne för att finnas till hands när jag som mest behöver honom!

Där och då bryter jag loppet och min dröm går därmed upp i rök. Det är ett tungt ögonblick, men samtidigt en lättnad. Jag kom inte till gax för att gå. Jag hade säkert fått gå en hel del, men då skulle det varit mitt eget val. 63 km fick jag ihop.

Sätter mig i bilen och vi styr kosan mot kontrollen vid 80 km för att hämta upp mina drop bags. Det är lite meckigt att hitta, men till slut så kommer vi fram. Bredvid finns ett vandrarhem där jag köper en duschning för 25 kronor. Jag sköljer av mig 63 kilometers smuts och känner mig kanske inte som en ny människa, men en bättre begagnad iaf.
Går tillbaka till bilen och vi studerar de löpare som kommer in till den kanske viktigaste kontrollen av alla. Det är här man måste göra en del viktiga förändringar, eftersom nästa kontroll är 128 km och allt mellan 4 och 8 timmar bort, dvs mitt i natten, så måste man dels fundera ut klädval utefter hur man känner sig och dels tillbehörsval i form av lampor etc.

Den sista personen som passerar innan vi ger oss av är Jan-Erik (8:e plats på 26:41h). Klockan är strax efter 17 och vi sätter av mot Stockholm. Äventyret i Skåne är definitivt slut.

Åker till Kristianstad och tankar bilen med bensin och våra magsäckar med mat. Efter diverse felkörningar så är vi till slut på väg hemåt. Mina ben värker och stelnar till rejält av att sitta i bilen, men jag slipper åtminstone att köra. Samtalsämnet under hemfärden domineras av min besvikelse och bitterhet, det kommer ta lite tid att smälta allt.
Magnus kör hela vägen hem till sitt hus i Tumba där jag tar över och kör hem till Solna. Jag kommer hem strax innan 2 på natten. Smyger tyst in i sovrummet och lägger mig bredvid min fru och vår dotter som ville finnas bredvid sin stackars pappa när han kom hem. Det är svårt att somna. Tankarna snurrar i huvudet, men till slut så somnar jag och sover som en klubbad säl.

På ytterdörren hade Alicia hängt en teckning som
välkomnade mig hem, det värmde må ni tro!

Analys
Varför gick det då åt pipan? Vad gjorde jag för fel? Det beror naturligtvis på flertal faktorer, men de jag tror spelar störst roll är (1) för mycket backlöpning i Italien, (2) för mycket vila sista veckan innan loppet, (3) bilkörning dagen innan. Jag skulle förmodligen åkt ner tidigare till Ystad, sprungit lite och stretchat kroppen ordentligt. Jag borde även värmt upp innan loppet och stretchat. Tänk vad efterklok man kan vara va?

Vad händer nu?
Staffan frågade mig kvällen innan loppet vad jag skulle göra med bloggen efter gax. Nu behöver jag inte fundera på det då min väg till 100 miles fortsätter. Nästa chans att springa 100 miles är på TEC i april. Jag anmälde mig så snart jag kom hem.
Redan om 4 veckor går dock Uppsala 100 km, så jag får en chans att genomföra ett längre lopp och förhoppningsvis förbättra mitt resultat från 2008 då jag kom i mål på 11:45h. Ett nytt PB på 100K skulle kännas som lite plåster på såren efter gax.

Tack till alla som följt och stöttat mig hittills, jag hoppas ni hänger med fram till TEC!

Edit: Jag glömde det viktigaste av allt:
En MILJARD TACK till världens bästa vän/crew/pacer Magnus Drewsen som följde med mig till Ystad och körde runt under gax samt hela tiden fanns till hands.

Spik i foten...

...har jag inte, men den molande värken i vänster häl som jag haft sen jag kom hem från Italien har inte försvunnit. Värken sitter mer inne i hälen/hälsenan och inte under, som t ex hälsporre. Jag tror det kommer av att jag dels sprang i backar och dels gick i sandaler i Italien. Förmodligen överansträngning. Jag testat att smörja med Voltarenkräm samt tagit Voltaren, men det hjälper inte mycket.

Värken är molande och inte där hela tiden, utan kommer i perioder. Skumt. Dock är det inte sån smärta att det hindrar mig från att starta.

Idag gick färden hursomhelst till Ystad. Jag hämtade upp Magnus i Tumba strax efter 8 och efter några stopp på vägen och lite förseningar så var vi framme i Kåseberga vid 16-tiden.

Eftermiddagen och kvällen har naturligtvis handlat om gax. Diskussioner, planering, packning och ompackning av drop bags, test och jämförelse av pannlampor (min Alpha 6 sopade mattan med motståndet) är lite av det som vi ägnat oss åt. Vi har även frågat oss "varför?"...

Än så länge känner jag inte av nån direkt nervositet. Det finns lixom inget att vara nervös för. Visst är det långt, men tar jag det bara lugnt och lyssnar på min kropp (och INTE på hjärnan) så ska det nog gå vägen. Det värsta som kan hända är ju att jag måste bryta av en eller annan anledning, inte hela världen. Även om jag skulle bli otroligt besviken så finns det faktiskt fler lopp.

Min strategi för loppet är att varva 25 min löpning med 5 min gång. Det ger mig två pauser i timmen så jag kan äta, dricka, ta piller samt kommunicera. Tanken är ju att twittra en gång i timmen. Ni kan följa det i högermarginalen eller på www.twitter.com/ultrazebban.

Om en liten stund är det dags att knoppa. Klockan är lite efter 23 och jag ska upp vid 5.45. Det blir ett långt dygn i morgon minsann.

Håll tummarna för mig i morgon!

Mobile Blogging from here.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Förberedelser

Hemma från semestern i Italien och det är dags att ta i tu med slutplaneringen inför GAX. Det är ju en del som måste fixas.

Var inne på Runners Store i går och köpte några gel samt ett par strumpor. Passade även på att snacka med Emelie, en av Sveriges bästa kvinnliga landslagslöpare inom ultra samt min klubbkamrat i TUSLK, och höra lite hur hon tänker inför loppet. Hon kom med några värdefulla tips som jag ska ta vara på.

På Clas Ohlson inhandlades regnponcho, värmepåsar samt ljusstavar(!), det senare kan vara "bra att ha". Det som jag ska jag inhandla i dagarna. Kalsonger är det som är svårast att hitta tycker jag. Har näsan gett upp. Craft har för många sömmar och de är de enda jag hittar. Köpte ett par Brynje för några år sen och de är suveräna, hittar dock ingen som för dessa längre.

I går kväll förberedde jag portionsförpackningarna av Perpetuem och alla mina tabletter (Endurolutes etc). Mina drop bags börjar fyllas på med allehanda attiraljer. Den slutliga sorteringen kommer bli intressant...

Nu ska jag dra till Grönan med min tjejer samt goda vänner. Håll tummarna att vädret håller sig på sitt snälla humör.

Tillbaka till verkligheten..

...om knappt två dygn, men tills dess ska vi njuta så gott det bara går.

Idag började jag morgonen med att springa bort till en av de värsta backarna jag känner till, ca 1 km bort. Den är drygt 1 km lång och lite brantare än backen vid Danderyds sjukhus. Väl på krönet så stretchade jag och pustade ut innan det bar av nedåt på andra sidan. Jag hittade en ny väg som först gick brant nedåt för att sen svänga väldigt brant uppåt. Den backen blev jag tvungen att gå i när syreskulden inte kunde betalas :)
Nåja, efter det tog jag en sväng ned mot Ravi och sen hemåt för att få ihop mina 8 km. 8 km @ 5:30 med 157 i snitpuls kändes godkännt med tanke på alla backar.

Det blir korta turer här i Italien. Mest pga tidsbrist då de gemensamma aktiviteterna ska prioriteras, men även pga att det är så påfrestande med alla backar och även värmen spelar in. Sist men inte minst så springer jag på sgs tom mage, vilket begränsar aktionsradien en aning. Nästa gång jag kommer hit så ska jag ta med mig vätskerygga och ge mig ut på rejäla upptäcksfärder!

Idag pratade jag kort med Magnus som ska crew'a och pace'a mig på gax. Det börjar dra ihop sig på allvar och planeringen är i full gång i huvudet. Vi kör ned på fredag morgon, eftersom Magnus jobbar mån-tors, och hoppas hinna reka de svårare partierna.
Jag tror att det mesta som behövs är införskaffat. Kanske måste jag komplettera med några gel och ev strumpor, men i övrigt känns det som det mesta är på banan.

I morgon planerar jag att springa i Castigliano där vi badar. Parallellt med stranden går en väg där jag sett många jogga. Det vore skönt att få springa på helt flack väg. Vi får väl se om det blir så.

Ledsen att jag inte har svarat på frågor i era kommentarer. Jag har inte haft möjligheten att göra det här nere, utan får göra det när jag kommer hem.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Ligger på stranden...

...i Castiglione. Lite svalare än tidigare stranddagar, ca 28 grader och tidvis molnigt. Det flaggas rött, så nåt bad blir det inte tal om. Vågorna slår upp 3-4 meter upp på stranden jämfört med tidigare dagar. Skönt är det hursomhelst.

I söndags var vi i Sienna, en söt liten stad med fascinrande historia. Tyvärr var det mesta stängt, men vi hade ändå en mysig dag där.

När vi vaknade igår var det mulnigt och enligt väderleksrapporten skulle det bli lite regn, så vi beslöt oss för att tidigarelägga vår dag i Florens. Det var ett perfekt beslut. Vädret i Florens var helt optimalt för en dag i stan.
Bortsett från alla souvenirstånd och turister så är alla fantastiska byggnader och andra vackra sevärdheter verkligen värt besöket i denna mysiga stad.
Precis när vi satt oss för att äta lunch så passerade en åskskur, vilken tajming!
I en sportbutik hittade jag ett par Kayano 15 med 40% rabatt! Vilket fynd! Min dag var gjord!!!

Idag var jag naturligtvis tvungen att inviga dem, så det bar av på min "sedvanliga" sväng ner till Ravi. Efter en km går det nedför drygt tre km och där vänder jag hemåt igen.
Kroppen var seg efter att ha gått i Sienna och Florens samt kört mycket bil. Det var först när jag vände i Ravi som jag började känna mig lite mer normalt rörlig i kroppen.
Jämfört med mina GT-2140 som jag köpte veckan innan vi åkte så är Kayano 15 lite smidigare och påminner i passformen mer om en lättare semi-racer. Snörningen är assymetrisk som på DS Trainer. Skorna var sköna att springa i och skillnaden jämfört med 2140 var påtaglig, även om jag är väldigt nöjd med dem.

I morgon blir det ännu en tur i Kayano'na och sen vilar jag nog och kör en sista runda på fredag. På lördag är det dags för hemfärd, inget vi vill tänka på ännu...

Gax dyker upp i skallen hela tiden, men jag försöker slå bort det för att inte noja för mycket. När jag kommer hem ska det sista köpas in och det är dags att fokusera hårt på loppet.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Sitter på terrassen...

...klockan halv elva lördag kväll. Himlen är becksvart och månen "trekvartsfull". Vi har nyss avslutat kvällen med några omgångar Uno och nu är det dags att knoppa. I morgon bitti bär det av till Sienna, så vi behöver all sömn vi kan få. Sömn är bristvara pga av alla j...a hundar som skäller nätterna i genom, för att på tidig morgonkvist få sällskap av traktens galande tuppar! Men jag är inte bitter...

Träningen är på väg att trappas ned. I går vilade jag helt från träning och idag fick jag ihop en bra åtta i 5:09-tempo och under 80% av maxpuls. Riktigt nöjd med det resultatet. Löpturen gick från Gavorrano ned till Ravi tur och retur. 4 km nedförsbacke och 4 km uppförsbacke, underbart! Jag älskar att springa här! Nog saknar jag flacka löpturer, men det får jag nog av resten av året. Nu är set bara att njuta.

I morgon bär det som sagt av till Sienna, så det blir vilodag. På måndag springer jag igen, för att sen vila på tisdag då vi ska till Florens. På onsdag och fredag hoppas jag hinna springa, mer om det kommer.

[Posted with iBlogger from my iPhone]