Ett gott dagsverke, krönt med ett PB!

Dagen var hyffsat fylld med aktiviteter för min del. Bl a möte på morgonen, sen handla inför middagen i kväll, städa lägenheten grundligt och till sist komma ut på en löprunda för att sen hämta dottern i skolan innan det blev för sent.

Tanken denna veckan var att hinna med ca 50 km på vardagarna och komplettera med ett kortare pass på söndag, ca 15 km kanske om det hinns med för att landa på totalt runt 65 km.
Jag klädde mig lätt för vårvädret och tog mina snabba och lätta NB 902orna (motsvara Asics DS Trainer ungefär) då jag satsade på ett lite snabbare pass. Värmde sen upp i ca 5:15-tempo de ca 2,5km bort till Råstasjön, där jag stannade och stretchade en kort stund. Jag har förstått att de flesta inte stretchar innan sin löpning, men själv märker jag en enorm skillnad om jag inte gör det.

Sen satte jag av i ett behagligt tempo där jag lät mina uppenbart pigga ben bestämma tempot. Jag vet inte om det berodde på mina tights (CWX), som är en speciell typ med kompressionszoner, men hursomhelst så kändes det som om jag hade extra skjuts i musklerna i dag.
Första km-tiden var 4:46, vilket kändes lite snabbt för mig, men jag lät som sagt benen välja tempo, så när nästa km-tid läste 4.48 blev jag lite förvånad och tänkte att det var lika bra att köra på så länge det höll. Jag gissade själv att jag skulle orka ca 6 km i det tempot, för att sen krokna helt och krypa hem. Sen radade km-tiderna upp sig med 4:43, 4:47, 4:37, 4:43 och 4:47.
Min personbästa på milen (från april 2007) är 48:54, vilket ger knappt 4:54/km, så jag insåg att jag hade plötsligt chans på ett nytt PB! Hur var detta möjligt?

Knappt 3 km återstod och pulsen höll sig strax under 90% och det kändes fortfarande helt ok. Visst var det jobbigt, men inte FÖR jobbigt. Tanken på ett nytt PB gjorde mig annu starkare och verkade nästan dra mig framåt! Pulsen nådde aldrig över 90% och de två sista kilometrarna gjordes i, för mig otroliga, 4:33-tempo. Jag hade redan 10 km i benen, men ändå fanns det kraft!

12,5 km passerades och PBt var ett faktum! Jag visste int eexakt vilken tid jag hade presterat, men att den var bättre än mitt gamla PB var säkert.
Jag stannade upp, vilade några sekunder, för att sen gå ett tiotal meter innan jag började jogga hemåt. Tung i steget, men lätt i sinnet.
Väl hemma med 16 km avverkade, var det dags att analysera passet. Det var med stor nyfikenhet jag laddade upp det i SportsTracks. Jag fick en chock. Jag hade gjort milen på under 47 minuter! Snittfarten blev 4:41!
Pulsen hade hållt sig på 85% och maxat på 93%, vilket visar att det fortfarande finns att ta av.
Lyckan var total. Det var precis vad jag behövde efter mitt inte så lyckade lopp i Skövde, ett ljus i örkret som visade att jag gjort något sorts framsteg.

Nu kan jag höja ribban lite och sikta på 4:30 för 2009, vilket känns som ett ganska lagom mål. Inte för att det är viktigt att vara snabb på milen, men det är en distans som är enkel att kontrollera eftersom den är så kort att man kan springa den närsomhelst och inte behöver varken uppladdning eller återhämtning om man jämför med marathon eller längre.

Jag önskar er alla en triktigt trevlig helg! Hoppas vi får vårväder!


Så här "saliverande", trött och glad var jag när jag satte nytt PB på milen i dag!