lördag 10 oktober 2009

Sörmlands Ultra 2009

Vaknade vid sju och kollade temperaturen, 0,5 minusgrader! Min plan var ju korta tights! Nåja, efter en frukost där fibrer lyste med sin frånvaro men socker och fett var närvarnde så drog jag på mig kompressionsstrumpor, långa tights, tunnn superunderställströja, funktionsväst, vindjacka, buff och tunna fingervantar. Skakade till en Vitargo Gainers Pro shake och gav mig av mot Björkhagen.
Efter några irriterande felkörningar så kom jag till slut fram.
Alla var där, som det heter. Staffan och Linda tog hand om min bil och körde den till målet.

Starten gick lite plötsligt kl 10 och vi var iväg. Jag fick följe av Anders och vi la oss i ett lagom tempo. Första biten består ju mest av motionsstig och asfalt, men snart visar SUM sin bedrägliga nuna. Ute i skogen väntar stigar fyllda med hala rötter, som dolts av hala löv. Backarna känns tidvis oändliga och man undrar när nedförsbacken kommer och hur fruktansvärt lång den måste vara.
Vissa partier är faktiskt asfalt, men då i form av en uppförsbacke som är ca 3 km (?), återkommer med exakt längd.

Jag släppte Anders efter ca en mil och sprang sen med Camilla i ca en mil innan jag kände att jag ville ligga på lite hårdare. Strax därefter kom första hållvarningen! I drygt en mil kämpade jag med att hålla hållet stången! Det var naturligtvis under den lättsprungna delen där jag hade velat ta igen lite tid, men vad gör man? Biter ihop och försöker slappna av. Till slut försvann det dock och jag kämpade på så gott jag kunde. Sprang utan sällskap från ca 25 och framåt. Det gjorde inte så mycket, även om det var väldigt trevligt med sällskap.

Jag passerade några löpare och blev även passerad av andra, men försökte hålla så jämn fart som möjligt och inte låta mig påverkas av att nån passerade.

När 40 km-skylten passerades kändes det som en lättnad. Sum är en väldigt krävande bana och jag började få krampkänningar i vaderna. Farten hade sjunkit en del och jag tog flera gåpauser. Dock fick jag lite energi vid sista kontrollen och lyckades få in ett skönt flyt de sista kilometerns fram till upploppet, en sträcka som är i princip helt flack.

Framme vid Rudan(?) ser man målet vid motionsgården, men banan svänger tvärt vänster och följer en motionsslinga runt en sjö. En sträcka på några kilometer. Här valde knät att säga ifrån!!! Det hade hållt hittills, men nu var det slut på det roliga.
Den sista biten innehåller några riktigt jävliga backar, varav den sista är låååång och rejält brant. Strax före den stod Staffan och Linda och fotograferade för fullt! Jag lyckades gå och jogga uppför backen innan sdt var dags att ta sig ned för en brant nedförsbacke och komma ut på upploppet.

Det var en skön känsla att få springa i mål. Jag hade ingen koll på min tid, men det visade sig att jag nästan klarat 5-timmarsgränsen! Vilken lycka!!! Nån minut hit eller dit spelade ingen som helst roll i det ögonblicket!

Analys och kompletteringar kommer när jag hunnit hem och ladda upp passet i datorn.

Nu ska jag åka och köpa pizza och ha en slapp lördagkväll!

6 kommentarer:

  1. Hurra! Hurra! För Zebban, som var grym idag! :-)

    Stor kram, och grattis till den fina prestationen. Har lovat mig själv att komma ihåg inför nästa år hur jävligt svårt SUM faktiskt är. Ett härligt lopp att knäcka!

    SvaraRadera
  2. Bra gjort!

    Mitt knä pajade också och vid träbron över järnvägen var det stopp. Jag fick gå mestadels runt sjön.
    Det måste ha varit Staffan och Linda som sporrade mig extra till mållinjen även om Linda kallade sista uppförsbacken för "liten".

    Sista 5 km var fruktansvärda men det gick!

    SvaraRadera
  3. @Fredrika: Tack och minst lika mycket hurra för dig! Du gjorde ju ett fantastiskt nytt PB!!!

    @Anonym: Den sista backen är verkligen allt annat än liten, men vet man bara att det är nära till målet så kan man bita ihop. Trist att knät pajade, det gjorde ju inte sista biten enklare precis.

    SvaraRadera
  4. Ja jag vill tacka för när du och Camilla drog från drygt 18-19km och framåt. Stabil rygg att ligga bakom. Det rulla på bra och så tills jag sprang fel vid gården och sen kom jag helt ur synk.

    Tack för sällskapet och en kanontid av dig!

    SvaraRadera
  5. Verkligen bra tid på den banan! Grattis! Hoppas knäet får lite välbehövlig vila nu.

    SvaraRadera