Varje gång jag tänker på Jättelångt så blir jag glad. Det var världens skitväder, underlaget för det mesta kasst och den så kallade "leden" en total chock. Ändå bleknar det när jag tänker på hur kul det var att göra det tillsammans med Mia, Staffan, Evelina och Fredrika. Med ett sånt gäng kan jag nog klara näst intill vilken distans som helst. Total hybrisvarning, jag vet.
Många jag har pratat med har kommenterat att "det verkar vara sån gemenskap" med ultra, vilket är precis den bilden som jag vill förmedla. Ultra betyder naturligtvis olika saker för alla, men för många tror jag nog att det är just gemenskapen som är det som attraherar.
I måndags började jag mitt nya jobb som säljare, vilket har gjort att jag inte hunnit med nån träning den här veckan förutom ett pass i tisdags. Nästa vecka tänkte jag utforska omgivningarna i Årsta under några lunchpass, det ska bli intressant.
I morgon är det midsommarafton, något som åxå signalerar gemenskap för de flesta.
Jag ska börja dagen med ett kortare långpass alternativt ett längre tempopass. Efter det är det dags att förflytta sig till svärföräldrarnas kolonistuga vid Brommaplan där vi äter sill-lunch. Efter det så besöker vi festplatsen där det finns lotter, luftgevärsskytte, chokladhjul etc. Innan middagen hinns det nog med både hästskokastning och annat skoj som brukar urarta i skrattfester.
Glad midsommar till er alla, hoppas ni får en riktigt härlig afton!
Inlägg
6 år sedan
Zebban:
SvaraRaderaDu har så rätt, Ultra handlar mycket om gemenskap och flytta gränser tillsammans. Det vi gjorde kommer vi att skratta åt och le vilket jag gör då och då, nu sitter jag med värsta flinet och tänker "vilket galet race tjit vad vi var bra och den underbara Evelina" Tänk när jag nästan kunde se Evelina framför mig med en kall Coca Cola och vem var fanns där bara 5-10 min senare i en silverfärgad bil med en kall Cola underbart så jäkla underbart.
Det vi gjorde går inte att beskriva till 100% det är något som bara vi kan tänka tillbaka på och njuta av. Att förmedla den känslan som vi hade och upplevde är svårt att beskriva med ord. Det enda jag kan tänka mig är " en underbar resa" med Ultra vänner.
Stundtals var alla tre tysta som möss, det enda som hördes var min väska och våra steg efter steg kilometer efter kilometer mil efter mil.
Ord som: Markering höger check vänster halt sten har fått nya dimensioner numera :=)
/staffan
När jag läser era ultra berättelser kan jag knappt vänta till nästa veckas 12h i Trollhättan. Det verkar som om alla ni som sprang jättelångt tyckte att det var så roligt (speciellt efteråt), och man känner verkligen gemenskapen mellan er av att bara läsa berättelserna. Jag vill också vara med :)
SvaraRaderaKul att du börjar springa i mina hemkvarter, tycker det finns rätt bra ställen att springa på här, speciellt längs Årstaviken.
@Staffan: Det var inte ofta det var tyst, men ibland så var det bara regnet, fotstegen och din vätskerygga som hördes :)
SvaraRadera@Snorkfröken: Hoppas du får uppleva nåt roligt under 12H. Man blir inte lika sammansvetsade under tidslopp på rundbana, men det har sin tjusning det med. Lycka till!!!
Hoppas du får en skön midsommar!
SvaraRadera