tisdag 2 februari 2010

På't igen

Det spritter i kroppen och benen vill springa! Allt jag sprang förra veckan var ca 18 km totalt, så ni förstår säkert att mina ben vill röra på sig! Ikväll blir det ett snabbt pass, förmodligen på gymet för att komplettera med lite styrketräning efteråt. På torsdag är planen ett kuperat pass och till helgen är det egentligen dags för långpass, men det återstår att se om jag får till. Min dotter Alicia fyllde år den 1 februari och kalaset för hennes kompisar är nu på söndag, vilket lämnar ganska lite tid över för löpning.

Hembakade jättemaränger med 70% choklad...


...samt hembakade småsemlor var några av frestelserna som bjöds i söndags.

I söndags ersattes det schemalagda distanspasset med veckohandling, städning, bakning och senare besök av släkt och vänner som ville fira Alicias 8-årsdag. Min förhoppnig var att hinna med ett kort pass efter kalaset, men då bar det istället av till Toys'R'Us där Alicia skulle spendera lite födelsedagspengar. Väl hemma var det dags att börja tänkam på middagsmat, så det passet gick om intet. Jag var å andra sidan HELT slut, så det gjorde inte så mycket. Mentalt hade jag redan från början varit inställd på att passet skule utebli.

Jag har blivit mycket bättre på att hantera situationer där min löpning för stå åt sidan till förmån för andra aktiviteter. Förr fick jag totalt "ap-psykbryt" om minsta pass blev stört, men sen i slutet av december så har något skett. Dels tror jag att de riktigt långa passen "mättar" längre och dels beror det mycket på att snön och kylan tar udden av njutningen, iaf för mig. När jag istället väljer löpbandet så är inte heller det tillfredsställande nog. Dessa faktorer gör att det inte är hela världen om ett pass uteblir. Det lär bli ändring när det börjar töa bort framöver...

9 kommentarer:

  1. Sedan kan det ju även vara ganska skönt att man inte stressar upp sig när något uteblir. Resulterar ju uppenbarligen i massa löparglädje dessutom :)

    förresten, tack för bilderna. Nu skriker min mage efter de där semlorna.. tack så HEMSKT mycket...!

    SvaraRadera
  2. Det är bra, man måste kunna ställa in pass annars blir man bara stressad. Stressad över att man inte tränar eller så blir man stressad över att man måste hem så fort som möjligt när man väl är ute på långpass. Jag har själv jobbat hårt med den biten.

    SvaraRadera
  3. Hej
    Om du hade kört med pulsklockan under veckohandling, städning osv så hade det blivit samma som ett distanspass. Hade du sedan loggat besöket på Toys'R'Us så hade det säkert blivit som ett maffigt intervallpass, så jag ser inte riktigt den uteblivna träningen..:-)

    Fryk...med 2 pojkar 2,5 o 4,5 år :-)

    SvaraRadera
  4. @Miranda: Varsågod :) Det satt fint att trycka i sig bakverk isf att springa.

    @Askan: Det är en ständig balansgång

    @Fryk: Jag tro att jag hade behövt en stresshormonsmätare snarare än pulsklocka. ;)

    SvaraRadera
  5. Semlorna ser mums ut! Låter som att du har balans i din träning (mentalt)- skönt!

    SvaraRadera
  6. @Joakim: Semlorna var grymma, men marängerna är jag mest stolt över. Klart bättre än någon köpemaräng jag nånsin satt tänderna i!
    Balansen känns bra just nu och jag hoppas att det smittar av sig på resultaten...

    SvaraRadera
  7. Sebban, På tal om inget. jag får inte min Garmin att hitta något pulsband längre. varken mitt egna eller andras.. vad kan vara fel?

    SvaraRadera
  8. @Swissbabe: Skumt att du inte får kontakt med NÅGOT band. Då har jag inte mycket att tillföra, men jag skulle testa att byta batteri i ditt egna iaf för säkerhets skull.

    SvaraRadera
  9. Vilka fantastiska semlor!!! MUMS!

    SvaraRadera