Inte helt 100

Vaknade till en, för vintern, rekordkall onsdagsmorgon, med en termometer som visade -20º. Första tanken som slog mig var naturligtvis hur dagens distanspass skulle avverkas. Eftersom jag känt mig lite förkyld de senaste dagarna så "tvingade" min fru mig att göra passet inomhus, för att inte riskera att utsätta luftrören för onödigt hög belastning. Jag var böjd att hålla med, men hade ändå svårt att acceptera faktum. Som de flesta vet så är löpbandet inte en favorit. Korta och/eller "händelserika" pass såsom intervaller fungerar ganska bra, men rena distanspass är värre. I ett försök att förgylla passet så köpte jag en ny ljudbok från iTunes: "Altar of Eden" av James Rollins.


Jag kom till slut ned på gymet efter lunch. Började med 2 km uppvärmning och efter stretchen var det så dags att beta av kilometrarna. Ljudboken var tillräckligt fängslande för att jag inte skulle tycka att det var trist. Eftersom min puls fortfarande är något förhöjd så valde jag att lägga tempot på 5:30, vilket visade sig vara precis lagom.
Passet flöt på utan anmärkning och kroppen kändes bra. Efter drygt en mil så kände jag att t-shirten började skava lite på bröstet. Jag ignorerade det i början, men på slutet skavde det rejält.

15 km @ 5:30 med 150 bpm (75%) snittpuls. Inte speciellt upphetsande, men passet blev iaf gjort.

Avslutade gymbesök med lite styrketräning och stretch. Väl hemma hoppade jag in i duschen och fick uppleva en ny nivå av smärta när vattnet nådde mitt bröst. Det är ju definitivt inte första gången jag får skavsår, men
den här gången sved det mer än nånsin! Svidandet höll sen i sig hela eftermiddagen och kvällen. När det var dags att sova insåg jag att jag hade problem. Så snart täcket nuddade bröstet så sved det ordentligt, vilket resulterade i jag vaknade flera gånger under natten. Toppen!

I morse gjorde det jag borde gjort i går, nämligen spraya med sprayplåster. Vips så var problemet i princip löst. Visst sved det ordentligt att spraya, men det gav med sig efter ett tag. Hade jag bara gjort det efter passet så hade jag sluppit lidandet!

Sprayplåster är både smart och smidigt!

Nu blir det löpvila fram till söndag, då planen är ett långpass på 30-35 km. Hoppas termometern kan hålla sig på rätt sida av -10º och att min förkylning har bestämt sig för att flytta nån annanstans. Längtar både efter att springa utomhus och att springa långt!

Välfyllda depåer

Efter en veckas löpvila och flera veckors kvalificerad kolhydratladdning så var det dags att rasta benen. Eftersom det stod snabbpass på menyn så valde jag löpbandet. Inte ens med LungPlus vill jag försöka mig på att löpa utomhus när det är närmare -20º!

Har haft en förkylnigskänsla i kroppen idag, med lite rinn från näsan och "smaken" av förkylning i munnen. Det bekräftades av lite förhöjd puls under uppvärmningen. Inte mycket, men tillräckligt för att märkas, typ 6-8 slag.

Värmde upp 3 km, stretchade ordentligt och satte sen av i 4:30-tempo under 5 km. Kroppen hade fullt med energi och det var först på slutet av tempodelen som det började kännas lite jobbigt. Snittpulsen låg på 178 (89%) och nådde som högst 185 bpm (94%). Det är inte var dag jag når den pulsen minsann.
Störst problem var ändå värmen. 4 km in på tempodelen kändes det som jag skulle överhettas, inte så skön känsla. Tog min vattenflaska och sprutade i ansiktet för att svalka lite. Riktigt jobbigt!

Avslutade med 2 km nedjogg och sen fick det vara bra. Efter en rejäl stretch så var det skönt att gå hem och duscha. Löpband är fortfarande inte roligt... I morgon blir det förhoppningsvis 15-17 km distans UTOMHUS!

Förslappad

Jag har inte sprungit på en vecka! Jodå, det är sant! Nä, jag är varken skadad eller sjuk. Största anledningen är faktiskt vanlig hederlig jul- och nyårsförslappning.


Min vilovecka (förra veckan) hade inga schemalagda träningspass, men Andreas hade lagt in två stycken 10 km distanspass för att jag inte skulle klättra på väggarna. Jag gjorde ett 8 km på bandet på tisdagen, men sen hände något. Dels kom nyårsafton och framförallt nyårsdagen, men det är ingen ursäkt. Jag kände helt enkelt inte för att springa. Konstig och lite skrämmande känsla faktiskt. Oftast hinner jag knappt avsluta ett pass innan jag längtar till nästa. Kanske behövde jag ta lite semester från löpningen helt enkelt, både mentalt och fysiskt? Jag hade en chans att vila och jag tog den.

Dock har jag inte varit helt försoffad. Jag har gjort mina övningar varje dag, dvs utfall, knäböj, olika bollövningar samt "stjärnan". Jag har även påbörjat programmet 200 sit-ups, för att få in sit-ups i rutinen. Pga min dåliga rygg så har jag historiskt sett hållit mig från att göra sit-ups, men sen jag började springa så har ryggen blivit starkare. Dock har jag inte riktigt fått in rutinen med sit-ups, så jag hoppas att programmet ska hjälpa mig.

Chansen att min mage skulle se ut så här i sommar är inte så stor, men man kan ju drömma.

Nu laddar jag om inför de kommande prövningarna i programmet. Andreas har tittat på resultatet av träningen hittills samt hur jag utfört mina pass. Utefter det har han anpassat nästa steg och träningsprogrammet i januari är det tuffaste hittills. Bonuspassen om 5 km är borta och har istället lagts in i ordinarie pass. Veckosnittet för januari hamnar på drygt 80 km, med en peak på 110 km under tunga veckan.

Den här veckan börjar med det fruktade testpasset där jag ska springa 5 km så snabbt jag kan. Jag hoppas att underlaget runt Råstasjön, platsen jag valt att förlägga testerna till, är bra nog för att utföra passet tillfredsställande. Huvudsaken är att jag kan nå samma upplevda ansträngning som tidigare, så kan jag jämföra tempo och puls med tidigare pass. Rapport kommer som vanligt.


Nu kör vi!

Gott nytt år!

2009 har passerat och nu ligger ett helt nytt år för våra fötter. För min egen del summeras 2009 med "fantastiskt". Visst sprack min stora dröm om att klara 100 miles innan jag fyllde 40 år och jag fick för första gången uppleva hur det är att bryta lopp, vilket är en nyttig erfarenhet även om det kan vara fruktansvärt bittert.
Min erfarenhet av ultradistanser har vuxit och jag blir mer och mer säker på min egen förmåga.

Under 2009 har jag sprungit totalt 2880 km, vilket är 25% längre än 2008. Mitt mål för 2010 får bli 3650 km, dvs i snitt en mil om dagen. Det skulle innebära en ökning med 26%, inte alls omöjligt väl? En bra målsättning tycker jag allt, eller vad säger ni?

Löpträningen har tagit lite semester den senaste veckan, eller iaf sen i tisdags. Dock har övningarna jag fått av Andreas blivit gjorda alla dagar utom på nyårsdagen. Nyårsafton spenderades hos goda vänner i Vallentuna och när vi kom hem på nyårsdagen så var det vila, mat och mys som gällde.

Andreas har försett mig med programmet för januari och det är en del förändringar igen, mer om det i senare inlägg. Hoppas ni alla kan se tillbaka på ett bra år och framåt på ett ännu bättre 2010!