söndag 31 januari 2010

Superkompensation pågår

Efter förra veckans nästan 110 km och framförallt det avslutande långpasset på ca 54 km så var det skönt att gå in i viloveckan. Jag fruktade att långpasset skulle sitta i kroppen några dagar, men när jag vaknade i måndags så fanns få spår av det. Kroppen börjar nog bli ganska härdad helt enkelt. Det är ju som sagt inte första gången jag springer 50 km, men det förvånar mig ändå att min kropp hanterar det så bra. Jag förutsätter aldrig min kropp ska ställa upp på allt jag utsätter den för, utan har en ganska ödmjuk inställning till den.

I tisdags vred jag höger ben lite illa när jag gick nedför trapporna på jobbet och fick ont på utsidan ca 10-15 cm nedanför knät. Testade att springa på löpband på kvällen och benet höll, men jag kortade av passet till 10 km isf 15 km som det skulle varit då jag kände "nånting" i underbenet.

I onsdags träffade jag Andreas igen och vi tittade på hur det gått sen sist och han presenterade programmet för februari. Ändringarna är inte stora gentemot januari, men lite har han skruvat här och där.

I fredags testade jag högerbenet under en försiktig löprunda på lunchen och det fungerade fint. Smärtan kom aldrig och jag hoppas att den inte kommer tillbaka heller. Jag har varken tid eller lust att ha uppehåll i träningen.

I helgen har det inte funnits tid över till löpning, så jag har passat på att vila ordentligt och förbereda kroppen på den sista träningsperioden innan nedtrappningen och uppladdningen börjar inför TEC.


Nu börjar det faktiskt kännas att TEC är nära. 69 dagar kommer gå fort och plötsligt står man där vid Ensta Krog och ska prestera, jösses! Långpasset i söndags på ca 54 km gav iaf ett riktigt bra formbesked. Nu börjar sista perioden som sagt...

6 kommentarer:

  1. Hej Zebbe.
    Har också haft vilovecka dock inte självvald. Har du varit med och löpt ett lopp som heter "jättelångt", om du har det , hur var det?? Har läst om det och det verkar vara en bra utmaning eller?

    ps 110km är duktigt bra, om ett par år så är jag där kanske...

    Ha det ... fryk

    SvaraRadera
  2. Jag vill också få ihop en 110km-vecka. Om ett tag helt klart!

    Ska bli kul att fortsätta följa din blogg, blir alltid glad när det dyker upp ett inlägg!

    SvaraRadera
  3. 68dagar kvar idag. Helt galet nära nu.

    SvaraRadera
  4. @Fryk: Jag sprang Jättelångt och skrev om det här: http://gonnarun100miles.blogspot.com/2009/06/jattelangt.html
    Det var ett av de roligaste loppen jag sprungit hittills. Jag siktar på att springa även i år.

    @Miranda: Med lite planering och vilja är det inga problem att få ihop distansen, men man ska ju ha ett syfte med det åxå. Att bara slänga in en 110 km-vecka ger ju inte mycket mer än erfarenhet. Träningseffekten får man ju först om man bygger upp distansen under en period, för att sen låta kroppen vila och superkompensera.

    @Linda: Galet är ordet!

    SvaraRadera
  5. 54 km utan känningar, då har man kommit ett rejält steg i utvecklingen! Hatten av, fy bubblan vad bra du har tränat Zebban. Andreas måste vara stolt över dig!

    SvaraRadera
  6. @Fredrika: Det börjar arta sig så smått, men än är det en bit kvar till den behövliga 100 miles-formen. Nu är det sista månaden innan formtoppningen, det ska bli intressant.

    SvaraRadera