torsdag 14 maj 2009

Fokus framåt

Jag är fortfarande lite bitter över mitt lopp i lördags. Jag vet att det är fånigt, men så är det. Träningen under April gick så bra och allt pekade på att jag skulle göra ett riktigt bra lopp, men sen kom förkylningen och satt käppar i hjulet. Det är just DET som irriterar mig. Orättvist!

Min mor sa till mig i måndags att hon nu förstod varför elitidrottare inte ställer upp i tävlingar när de känner sig förkylda eller krassliga. Förr tyckte hon att det bara var gnäll, men numera fattar hon hur det påverkar prestationen sa hon. Sen är ju risken för ett långvarigt uppehåll stor och det är det ju verkligen inte värt för en elitidrottare som mer eller mindre lever på sin idrott.

Nu ligger allt fokus på att komma igen till Stockholm Marathon (StM). Hur sa jag ladda om och hinna komma tillbaka till hur det såg ut i april? Vilka pass ska jag koncentrera mig på?
StM är inte ett kritiskt lopp på nåt sätt, utan ska egentligen vara träning inför gax, men ni vet ju hur mycket skitsnack det är, eller hur?

Min bästa marathontid är 4:11 från Skövde 6-timmars och mitt PB på StM är 4:16.
MarahonMia tycker att jag ska hänga med henne och Tone mot 3:45. Det kanske är precis vad jag ska göra. Enda risken med att springa med Mia är att jag tappar fokus på vätske- och energiintaget, såsom hände i Skövde. Vi sprang och snackade och tiden bara flög iväg, plötsligt tog energin slut och jag insåg att jag glömt bort att fylla på. Nåja, vi får se hur jag gör.

Den här veckan har träningen fortsatt ungefär som vanligt. I måndags va det dags att testa kroppen med en 10a i lagom tempo ner till Hagaparken och tillbaka. Snittfart 5:17 och snittpuls 154 (76%) i puls. Kände efter ordentligt hela tiden för att försöka utröna om det fanns "hotspots" i kroppen efter loppet. Allt kändes ok, det verkar som distanståligheten verkligen finns där.
I tisdags blev det drygt en timme på gymet med allmänstyrka (fåfängsträning...).

I går (onsdag) var det så dags att börja springa på allvar igen. Eftersom jag inte hade gjort en plan för veckan så var jag väldigt förvirrad. Skulle jag springa intervaller, tempo eller långpass?
På Facebook röstade de flesta på tempo, så jag beslöt mig för ett lite längre MP-pass (Marathon Pace).

Jag har ett färdigprogrammerat pass i klockan som lyder: 2 km uppvärmning i fri fart, 15 km @5:10 - 5:20 vilket är själva MP-passet och egentligen klart snabbare än min tänkta marathonfart, sen "avslutas" passet med spurt 2 km @ 4:50 - 5:00 för att till sist springa 1 km nedjogg, totalt 20 km.
Gav mig av från Frösunda, via Bergshamra och raka vägen över Gärdet och ned till Djurgårdskanalen där jag vände hemåt igen. Vid Roslagstull vek jag av mot Norrtull och sprang längs E4an till Frösunda. Vädret var helt fantastiskt och perfekt för löpning. Solen sken, det var ca 13º, men klart varmare i lä. Jag sprang i t-shirt och korta tights och det var nästan för varmt ibland!

Passet blev lyckat och summeras som följer: 22 km @ 5:15 med snittpuls 163 bpm (81%). Under MP-delen snittade jag 5:09 och 165 bpm bpm (82%). Det kändes skönt att fått göra ett lyckat pass. Nu tror jag att jag är på rätt väg igen.

Jag springer varannan dag nu för att låta kroppen få en chans att återhämta sig extra mycket, så back-to-back-passen får vänta lite. Idag är det gymet som gäller igen och i morgon tror jag att det blir långa intervaller.

Fokus framåt!

4 kommentarer:

  1. Ja det är viktigt att kunna släppa en besvikelse och gå framåt och ladda om. (Fast du gjorde ju en kanon insats i lördags!)

    Nu är det bara att suga in allt positivt man kommer åt!

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt, klart jag måste gå vidare. Jag gjorde ju så gott jag kunde och det gick ok.

    SvaraRadera
  3. Men jag är en jättebra hönsmamma och kan påminna dig att äta och dricka hela tiden. Jag tror dessutom att eftersom tempot är mycket högre än i Skövde så kanske jag inte kan prata så mycket skit - då fokuserar vi bättre allihop på loppet!

    Come join!

    SvaraRadera
  4. @Mia: Du är den perfekta löppartnern, det vet jag redan. At den högre farten skulle få dig att prata mindre ställer jag mig dock tveksam till ;) Jag själv snackar på ändå upp till 10K-lopp, vilket säkert irriterade en del på min första och enda Premiärmil för några år sen.
    Jag är inte helt säker på om jag ska sikta på 3.45, det känns i dagsläget för snabbt. Vi får se hur jag känner mig när det börjar närma sig. Att gå in på 3.45 skulle ju rocka!

    SvaraRadera